Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ryckte ryckt, pres. rycker
ryck·er●ta på sig uppgiften att tillfälligt fylla viss funktion
mil.rycka in som vikariehan brukade rycka in som barnvakt när ingen annan kunde○spec.påbörja militärtjänst
en del av årskullen rycker in nästa veckarycka in (som ngn)sedan 1838Subst.:vbid1-301874inryckande,
inryckning